PELSPUS
SPRÅKET, STRUPEN.
Du räcker inte, du räcker inte
inte alls i telefon –
Längtans blå blomma växer i
Sundsvall, i en som besöker staden.
HANDEN, HÄLSNINGEN.
Jag kommer till hallen, du kallar
över pappersåtervinningen: Åh ja,
och jag: bara tar
efter alla denna tid.
Du skrattar när jag redan lagt mig
intill väggen. Åh ja, åh jo, åh visst
och du: att du har saknat
med massor av språk.
Rösterna kan värma genom landet, men
inte som detta, kan inte klättra
genom längtans klätterväxt.
God natt,
älskling
Kan allt, verkligen allt som är jag,
få plats i det där?
Språket är bara en förlängning av att
putsa pälsen.
