where is my mind

Är man, så är man ett hem i sig själv.

Täcket är en snuttefilt

men är man, så är man ett hem i sig själv.

Tårarna pussar nyckelbenet,

lägger sig tillsammans.

Kladdiga, försvinner sen nån gång

in i hinnan,

tiden.

Tårarna kan också klia näsan, sen

rulla intill tillbaka in i ögat.

Vi skriker aldrig i onödan.  

Jag rinner till bakåt i livet,

jag rinner tillbaka till insidan.

Visst minns vi inte förgäves

för visst skriker vi aldrig i onödan

visst, så visst

rinner man sig hem sen

aldrig i onödan.