MAN SNUBBLAR I MÖRKRET

 

Här var jag nära att ringa dig en kväll.

Telefonen låg i handen, vägdes

och lades till golvet. Jag ville

bara säga att livet var härligt – och nära.

 

i sängen finns ingen mötande trafik

 

du lägger dina armar runt mig

du lägger dina armar runt mig

du lägger dina armar runt mig

du lägger dina armar runt mig

du lägger dina armar runt

 

man kunde nästan stanna upp

och andas en stund

innan man krossades. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0