NÄR LIVET ÄR SLUT
Du lägger dig på mig.
Jag böjer huvudet åt sidan för att andas.
Det är glapp mellan kropparna.
Jag trodde att du skulle krama på ett sätt
som smälte sorgen.
Blir besviken på
att det inte hände något.
Du borstar tänderna.
Plockar bort kläderna.
Vi ligger ihopsamlade:
händerna i händerna
benen i benen
bröstet i bröstet
kinden i din kind
trycker om vartannat
verkligen är det som
vi håller om varandra
men någon hittar inte in i kramen
finner inte vägen in till trösten.
Kommentarer
Trackback