TILLBAKA TILL

Det är någon som har lagat pasta.

Det är någon som har ställt en soffa i lägenhetens

innersta, längst där inne.

 

Jag har promenerat hem bredvid spårvagnen

utan att hoppa på den. Promenerat i stadens fina mörker,

min hopplöshet har ljusslinga i staketet.

Jag går förbi

mycket som lyser. Och det blåser

så mjukt att  huvudet vill vara ute utan pannband.

 

Det är någon som har frågat vart jag varit.

Det är något som har hällts tillbaka i hjärnan

blivit trivsamt längst därinne i mitt vardagsrum. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0