DAGEN ÄR TVÄTTAD SOM ETT FÖNSTER

Härom dan har jag uttråkat huvud

tar upp en bok

                                Världen växer

Därför att något är tråkigt eller enformigt

 

I soffan sitter en kille med jobb och

lägenhet

hon tycker om att han håller hennes

händer

eftersom han håller om dem

så solitär som jag är

 

han lär sig spanska på mobilen

täcket går i vågor mellan dem

små och stora vågor på små

och stora hav

 

Jag tittar på tekoppen

trista, trista tillvaro,

där är den, mitt Äckel

 

men det är roligare att läsa

tycka om och

förtrycka verklighetsfrånvaron

 

att älska honom är som att leva

fantastiskt

men inte tillräckligt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0