sultans of spring
tänk om
viktlösheten
stannade på
askvägen 25
beiga byxor
på ingens mage
förväxlat mig
det finns bilder
varje dag
hålet i ozonlagret
delarna som är längst
smälter
under andras hud
och sol står
helt klart
rakt
in i blicken
konstant
är det snart
det fina
med delsjön
så stannade nåt kvar
med en ryggrad
kan fötter ta sig
ha med mig att göra
för en lunchlåda
i mellangärdet
det ligger ett brus över
skolgården
såsom en halv personlighet
tagar på sin busskur
du har blivit
åh jo visst
döv
så bättre än sist
beter dig på en
öppen yta
som att gräset är
och inte vara still i snö
knappen är nere
på record
på alla nära håll
vill jag berätta vad jag ser
hur det har varit
läskigt innan
hur det kan vara
latent och söka mig hem
tänk om viktlösheten
stannade
men ingen att lova
att jag får vara fågel
i could hold you for a million yesrs
ditt vardagsrum berättar i bakgrunden hur jag nån gång kommer tillbaka, mina byar och gårdar och inte längre brinner för att vara i krig
vi är så
fullkomligt
komfortabelt avtrubbade
båda två,
hela gänget
av roller du spelade
när du var små
och mina karaktärer
sedan ett par år
pratar om natten
í sanningsekvensen
att jag vill bara
ha en kram
för att kunna sitta
vid ängarnas västra väg
utan en kalender
och dra in luft
genom munnen
kan man inte va
som man ska
får man va den
man är,
ger jag dig och
du är
så som du är
och jag,
samhällets saknad,
vad du än säger
saknar feeling
trots att vi båda
känner ingenting
du är van
och jag inte har aning
om vad
som lägger sig
under täcket och
vad
som går i väg med
kalla fötter över golvet
lämna i din egna fart
mig ditt lilla pucko
står på fält men
plockar inte ständigt blommor
och du definitivt
kan inte ha hand
om ett helt
personligt bekymmer
det är nån, absolut
dock så är det är inte vi
som öppnar dörrar.
lägg ditt huvud på mig
stryker du
och jag håller med
visst,
tillståndet är lågkonjunktur
men i min utopi
är det rätt så fint,
med folksjukdomen
att jag känner för att
komma bort
inte ifrån dig men
ifrån
den här personen
f
i kveld
to oyenlokk som
hilser:
vi er her ute,
svever
for deg å hitte hjem
reflektere
over det
din lille gud
na na na na na na cause heavens got a number when
dina läppar
log igår
åt att han
inte kunde
förbereda mer
sig inför upphörandet
det är precis
som jag har sagt
fint och försiktigt
att en isbjörn
kysser mig i nacken
här är en
världstjärna
i din säng
som lyssnat på
serier av drömmar
varit i mölndal
låtit saker
hälsa på i magen
ja, radion har varit på
högsta volym
ensam i en bil
har
väntat på sin
sista potatis,
falsifierat hypotesen,
det föreligger
ingen skillnad
det var stundtals
intresseant
men
men
men
det är en stygg flicka,
precis som du sa
och klar
inte to be continued,
lyssna på dörrarna:
slut, min
vackra vän
slut,
min enda vän
slut på kallt
slut
allt
sista kvällen vi försökte
att inte upphöra
huvudet har handen
räven ska kräla
så gränslös och fri
puss,
jag ska inte stanna
med detta är vad
man skulle kunna sakna
tveklöst
att du skrattar
när du pratar
med en mördare
not dark yet
på min divan
ungefär
viskar jag dig
snart
hur det är:
min existens är
en paus
i mitten av matchen
vi leder
och kommer kanske att vinna
men jag vill
nog allra helst
skippa
nästa period
och perioden därutpå
ser du med
tram number seven to heaven
eller älskar du
den här världen
genom ögonen på en
person som du
förstår dig på
domaren har tre fingrar
och kennet säger ungefär
vad jag ska göra
men jag tror nog
att det är dags
för mig att lämna
hallen
detta kan ni spela
när ni sprider askan
över basketplanen
och du saknar mig inte
jag är bara trettiotusen stjärnor
och du finns
i hög grad
överhuvudtaget
hänger du med,
jag hoppar av
vid fullsatta straffkast -
det är inte mörkt än
men vi kommer dit
en tillsnurrad verklighet är nu nödvändighet för friheten
kardborrebanden
ligger i sängen
och skrattar
den mjuka sidan
och den andra
har lovat varandra
att vara som de är
sträv och kom hit
men de skarpa stråna
vet ändå
att många trådar fastar
och gör dem matta
efter hand
förmågan
att hålla ihop
finns i sakerna
de möter på vägen
den mjuka kommer
älska
annat
hårt material
och den sträva vill
röra andra mjuka stycken
sen
nångång
förstås
kardborrebanden
drar sig fram och bak
på och av
berörda av att ha nånstans
att befinna sig
det är en tröst
i all smuts,
att så här kommer det va
för ett
litet tag
