where is my mind

River morot i kastrullen, en vakenhet har dragit ner på tempot.

Det är kväll, den verkar inte gå men kommer heller aldrig åter.

Ögonlocken öppnar upp och en idé om dagen som kommer

sätter sig i kinderna. Blir jag mera mjuk vid din, den fattningen

än härunder mina händer.

Jag blir överkörd av bussen så fort jag tänker på den.

Slickar tjocka lager kokosmjölk från burken

kanten skär fint in i tungan.

Det tycks som slutet vore närmare än sängen.

Matlådorna staplade, vid köksbordet dröjer

tills vi blir mindre varma.

Har inte själv valt förväntan

men aldrig vill jag byta med

tidigare tid eller senare som sådan.

Blomman i ditt sovrum är av plast

det har du sagt.

I november. Klarvaken hörde jag allt.

I januari sitter jag vaken kvar för att

imorgon ska bli av.

Säng, för en

eller två personer möbel avsedd

sömn. Och ledande frågor.

Ett naturhistoriskt museum.

Sängens bredd är från vägg till vägg,

en gång mellan montrarna.

Platsen. Frågorna avser framtidsminnet,

tänder, hur händelser hände och händer.

Sängen är samlingen, museibyggnaden

Utställningslådorna är dessa två,

då och då vänder på kudden och ler

avseende den lilla naturhistoriska historien.

Gångvägen till spårvagnen är en tunnelbana.

Fågelvägen är en heltäckningsmatta.

Vägg till vägg i blått och grått: en känsla för staden.

Jag springer upp från marken, trapporna är halsen till

vinterasfalten.

Rambergsvallen. Morgonens tidigaste minne: betong,

sladdar  och massor av himlen.  Elledningarna korsas av en fågel,

den tar sig fram genom luften.

Jag undrar om det är som en regelbunden dröm.

Att flyga som en föreställning, känslan av att det har hänt förut

men blir aldrig riktigt säker.

Följer den med fingrarna.  

Det är en tystlåten början på dagen,

gatorna lätt fläckiga av snö,

jag såg ut från frukostfönstret innan

bredvid husen gick dagen till ära dalmatinvägar.

På kanten, spåret till båda sidor gränslandet,

kikade efter vagnen längre än vad som kunde ses

och jag ville skriva ner:

hur ögonen kändes,

sömnen hade varit sällsam den natten,

hur den här väderleken kunde kopplas samman med andra

leksamma beteenden.

Och jag vill skriva ner:

att när du vaknar ser du efter mig i sängen,

och hittar att jag har en kind.

Jag kliver på och vill inte kliva av,

spårvagnsslingan förhindrar efter och innan,

lindar sig alldeles lagom kring morgonens minnen.

Utanför fönstret, en klarvaken saga, en nystartad vardag,

i det ser jag mina frågor.

Jag undrar om det är en regelbunden dröm.

Som du tycker om mig.

Att vara tilltalad av,

känslan är att det har hänt ordentligt,

men blir aldrig riktigt säker.

Och egentligen så vill jag skriva

ring mig när du saknar mig.

och egentligen vill jag bara ringa

säga någonting, nej,

jag ringer bara för att säga att

jag … dig.

I

Varför börjar hjärtat.

Ibland låg jag med händerna hängandes ner

genom elementet.

Djur kan ha ett eller flera hjärtan och ett hjärta

kan ha ett eller flera rum.

Lekarna med tungan över tanken,

varför börjar hjärtat.

Ibland tar jag bort jordklotet från jorden.

En bild, ett världsminne,

världsbildens förändring kännetecknas av bland annat

perspektivet tid och rum samt  

tankar kring krafterna som upprätthåller detta.

Det var som att jag inte kunde sova.

Händerna längs väggarna

tungan över tankarna.

En känsla av massor som passerade planeter,

blod som löpte utan stopp i omlopp inuti mig.

Varför hjärtat.

II

Namnet för detta,

den stora smällen är inte riktig:

det är inte fråga om exploderande materia

i en stor tom rymd.

Det sker en expansion av själva rummet,

rummet bär materian med sig.

Jag har också massa med mig och blir större.

Hjärtat verkar vara hjärtat,

ett rum som bär på människan.

När jag inte kunde sova var det ibland

som om ögonen öppnats mitt in i meningen

som om en liten flygmaskin flugit förbi,

från mina ögon och framför dem,

med den, och det stod:

du har funnits innan du fanns.