where is my mind

världen från en glosbok:
det finns oändligt med termer
de svämmer ut mellan flikarna
så att trappan, tungan
sväller och kväver
människan
om denne lyssnat intresserat
på vad hon hade att säga
så fucking fantastic
socialt kompetent
i väntrum, nallar
så fruktansvärt fullständigt
hur fraserna forsar
när allt är framför en vägg
innebränt
älska henne
älska hur hon förstår dig
och hur de där glosorna
får henne att framstå
som vem som helst
egentligen
jag ska bara förklara
för er som inte förstod
metaforen
alldeles jämt randiga blad
i en liten bok
går att skriva över
och man kan öva
utan att man tänker på dem
fast när någon öppnar
så öppna inte

efter operationen
önskar jag
ditt hjärta inte längre några slag
du har blivit en problemgamling
en sån
man inte vill ha i sin korridor
för att du störs
en sån man inte vill ha på sitt arbetskort
för att du kommer att orsaka provblem,
samtal och för att du tar så himla tid
skadar dig
och har egen vilja
än idag
du har blivit en problemgamling
en sån
man inte vill ha högre upp i släktträdet
för att när vi ser dig i sängen
som tillhör västra götaland
så kommer jag inte ihåg hur min morfar har varit¨
och att gråta
för att ingen har bytt dina byxor
eller för att du har en höft som har gått av,
det kan jag göra
jag tror att jag är ledsen
när dom andra ser ut som vanligt,
men pillar sig i ögonen så jag är inte säker,
för att det är så här det slutar
den tunna gula filten är min framtid
det är svårt att ta
att det var hit alla dina år tog dig
till att vara galen i en säng
med stängda dörrar
som du hatar för att dom gör dig så nervös.
du som alltid har gått ut,
jag vill inte ge dig flera dar
i någon annans liv
jag vill ha en maskin
som jag kan koppla ur
och så ändå
vill man bara hälsa på
på den hand man alltid häslat på,
så när du körs iväg till nästa anstalt
skall jag skicka med en lapp:
han är inget nummer i eran korridor,
han är inte en kvart på erat arbetskort,
men han har en gång snickrat sig en pall
som står bergfast kvar i lägenheten
där min mormor tänker på honom
varje dag
min morfar har varit människa i 89 år
det är allt ni behöver veta
och här är kassen
med mediciner han behöver

när jag vänder
för att gå tillbaka
och se hur det kan vara
har någon där
satt upp en skylt
en röd cirkel
med ett gult streck
min stig har blivit enkelriktad

med handen
tänker jag på han som
önskade att han var
marken
under vilken färg har skälen älskling
och vattnet
som vill tillbaka till bassängen
en liten flodvåg över sträva kakel
mellan springor
och tillbaka i min näsa
det var säkert små, små fötter på den tiden
längs med kanten
och tillbaka
ner i djupet
på en och en halv meter
men det är som handen undrar
när den bara slutar
för att kunna börja
att göra
saker i den här världen,
det förstånd vi snyftar till
i aktens höjdpunkt
är väl just det,
ingen driver bort demonen
och vaknar inte
i ett paradis
som sandvind, hand och kind,
att klartlöst vandra
när man inte är ett kretslopp

det är precis så
som du sa
att det skulle bli
för den mesta av tiden

när jag bli mördad
dör jag
men är inte tillräckligt sjuk
för att stanna hemma

tussen tar ni bara inte
tussen tar mig
överallt
och ni tar mig till tussen

potatis och
purjolöksoppa
på minsta plattan
mjuk pepparkaka
med lingon
mitt i ugnen
kan tänka mig synapserna tar nya vägar
i skillnaden på att ha en
och att va en
när man krossar alla
på 99.3
i köket
och i
myelinet
för jag befinner mig i danmark
eller i
någons före detta huvud
ungefär som han skulle säga:
att det här en plats man bestämmer sig för att tycka om
som att fyra stolar och ett bord
kanske blir mitt egna,
någon gång
det är en ny,
maskinlång skildring,
av det verkliga
men vad betyder det egentligen,
att var så här hela tiden?
att vara lycklig (att bestämma sig för att ha den inställningen)
eller att vara
lyckligt ovetande?
amatörkocken saltar
och hedonisten i hennes händer
svarar att de inte vet
med tungan på sista söta spåret
i decelitermåttet
det är svårt att säga när man kokar
och befinner sig i mitten på en sjö
eller i en kyrka
och berättelsen om flickan i mitten av sjön
det är svårt att säga
om jag verkligen ville vara här,
smaken av kakan
framför tvn ikväll
och lite te.
det är svårt att vet
med mitt luftslott
som dagens
realityshow

hon är en flicka med lockar
i det andra laget
utan nummer 
som när man ser
tänker på hur någon skulle
sitta här och titta på
men längta
rakt igenom vardagsrummet
efter en viss person

du är min barndom
och jag vill berätta för hela världen
allt vi gjort tillsammans
när jag fanns
på andra sidan linjen
peta på mig mer, sätt mig i rörelse
prata med ditt tysta språk
som du gjorde när
du hade gjort
alldeles för många misstag

dom har väl sagt hur något blir
obrukbart efter
alltför många gånger
som mitt första namn i gymnastiksalen
men det är väl för att ingen
besöker mitt nöjesfält
som första handen är så kärleksfull
på andra sidan baseline
i den stackars nacken

kom till mina kalla ben,
vi vet att du vill
slicka mina höfter
när det finns
så lite här att älska