where is my mind

i hennes nya lägenhet
får han komma in med skorna på
han placerar dem längs med
dörrmattan
och kittlar hennes språksinne
vi har inte väntat på att älska dig
vi har väntat på att du ska kunna
älska oss
han är också sjuk
i huvudet
när han ser dem
gå förbi
i glasade öppningar
ser han ett par barn
och gissar att hon och han
gör saker med varann
det är alltid dygnets sista timme
rösterna hackar, fastnar
ger dem kännedom om någonting
lämnar fönster
lämnar dörrar
hennes första hem
talar rent ut
det här måste vara hur du känns efter ett tag

mellan dig och mig Violen. det här är inte bara en skum plats att vara på. det är inget ställe för någon att leva i. jag vet inte skillnaden, men hade jag fyllt C: eller D: med sådana saker som du har suttit upp på nätterna. så hade ingen hittat en diskett i min resväska. jag har ingen diskett. jag har ingen resväska. och det är ingen som letar efter mig. men jag tror nog att du förstår poängen. vad var det du sa? det temporära med ödet. och allt det temporära. men om alla de andra hade växt upp, de senaste åren, med vissa betydande frågor. hade de stått på samma plats, plockat ner samma bok, och hittat dig därmed. det är väl ingen fråga. en temporär konsekvens av ödet. som du kanske hade valt att uttrycka det. nåväl. det var inte för att berömma dina, eller din upphovsmans ord, som jag inte kunde sova. på direkten. heller denna kväll. det var ju nåt jag skulle fråga. jo. eller det var en sak jag tänkte på en annan dag. vet du, nej jag kommer inte riktigt ihåg var det var. eller hur man ska säga det. för att du ska förstå. men jag tror att det var när vi pratade om någon, eller det kanske var när jag såg den senaste filmen på bio med mina vänner. så var det, kanske. vi hade tyst. mörkt. bioljus längs med väggarna. de flesta av dem som man kommer ihåg idag, var med. säkert de som du har läst. jag har inte läst dem än. i alla fall så kanske det var där som någon sa att denne, han eller hon var före sin tid. fast det var inte riktigt det, jag behöver säga för att förklara mig. att denne, han eller hon hade kommit på något som inget tidigare kommit på. kanske som när K läser dina böcker. men för min del, på det stora hela. min bror skulle sagt, det var väl ett sätt att göra en komplimang. men detta är. bara en undran. är jag den, hon som kommit på något som de andra ännu inte vet? då förstår du kanske att jag undrar om jag borde fylla inte bara den lokala disken. utan den andra också. även om jag inte har någon såndär elegant kvinna som du har att tycka om. även om hon inte kan älska dig (whatever love means, kanske du och K borde gå och se på Hagateatern om ni kommer till Götebotg någongång. om du kommer tillbaka. jag har hört att den skall vara värd att se. nämligen) trots att det inte finns någon som skulle svara på eventuella frågor mitt i natten med mitt namn på displayen. nu ska vi se om du förstår vad jag säger. de andra vaknar imorgon. jag vet inte vilken den sista dagen var som tog emot mig. tänk om deras dagar börjar slå dem om tio år. och jag inte sagt någonting. då kan jag aldrig bli kurslitteratur. citerad. du är citerad nu. och jag kommer inte ihåg ens vad du sa. god natt. vi ses imon. innan frukosten. jordnötssmör. du åt ju aldrig, var det vad som drog dig upp? ja. ja. hoppas att vi ses igen. om några hundra sidor. kram

hur kan alla dessa filmer
handla om
mitt liv
på andra sidan
atlanten, röda havet
stilla havet, indiska oceanen
medelhavet, bara det
lilla havet
det livet
med kräftor i delarna jag inte har
annat sammanbrott i
min kalender
utan minus i översättning
den filmen, rna
mitt lilla liv
natten, höghusen, ljusen kvar i deras fönster, viskar,
vågorna och vinden, älskling
det du ser där borta
är inte stjärnorna
det är
ditt nervsystem

erikson, erik h
du glömde en fas
university - prison
när man har sitt liv

men inte sina dar

jag vill ha kakan
när den ligger i magen
och det är
ett problem

det finns sömn
att pilla bort
från mina enda ögon

vi, okej
din syster
hatade när krigsscenerna
följde varandra
bakom
hjärtat och katten
på dörren till
alla dessa kvällar
hade inte du
och många andra
vägrat svara
när Okänt nummer
skallar i trappan
hade jag visst kunnat tro
att allt är ett försök
för att leva upp till
några av hans goda egenskaper
som människa
du har lyckats med volymen
bidragit med
säkerligen
lika många burkar
för att panta lite mera?
du har tagit från henne
den andra chans
hon borde tjänat in på tjugo år
inte helt och håller skattefritt
men du är inte glad
för att du inte har siffror
att komma med?
är det huset som saknas,
bilen,
båten, 
jag bara drar ett pyttelitet skämt här
vet att kullaviks andra fyllo behöver
en ny blodpump
eller en i marken
i asfalten
framför hotellet
jag ska bara nämna
ännu en sak
innan du åker
jag hatar din röst
jag hatar dina fötter mot parketten
gång på gång
på gång igen
den som säger att
så kan du inte säga till dina patienter
förlorade sin förmåga
att tro
och få någon att tro
när hon ljög för första gången
för att hennes första
son
inte förstår
men patient och patient
han kommer aldrig att bli
någons patient
och det har ingenting med mig att göra
hör
du
det
till den andra tanten:
du borde lyssna på en låt
istället för att se en film
barnen är inte okej.
så nu kan du gå
för vi
eller din syster och mimmi
rör sig plötsligt
när du befinner dig i landet

på väg till bussen
här om dagen
simulerade jag
ett samtal
med min legitimerade terapeut
nu när de har läst
mina svarta sidor
sedan seriestarten 07´ eller nåt
och inte kommit för att krama mig,
får jag säga nej:
DU ska inte känna mig under tröjan
i brösthöjd
när du kastar en blick
på det jag funderat på ikväll
eller vore det att skära av
våra senor med
den rostiga kniven från scouterna
som ligger på en hylla i garaget?
men min samtalspartner
svarar som mina andra vänner
med att inte
lämna en kommentar

på haralds väg, ungefär
får ungdomar och något äldre
höra av en flicka
som skulle kunna bli
poet,
filsof om hon skrev ner lite mer
av alla saker
freud skulle velat
höra
"solen är gul och havet är blått,
vill vi inte höra,
det vet vi redan,
alla ska uppleva själv vad som händer"
de nickar
så som, hon antar, endast medmänniskor gör ibland
då de förstår varann
med världen börjar redan igår
den svarta lådan i hennes ficka på tröjan
till jacka med fickor utan plats för
händerna
andas i hennes öra
6 på norgonen efter jul
slänger på mig kläder i mörkret
lukten av kyla 
bilsätet är iskallt
världen sover
jag är som pink floyd är ibland:
men detta är inte vad man hör
när cykeln nästan välter i spåren mellan leran
och leran
det är vad som i förundrarn,
på ettans lättaste växel
trampar henne upp över krönet
stroferna följer hennes stora och
lilla kretslopp. runt i samma takt
som hennes tankar verkar röra sig
upp och ner igen
förklarar denna kille, hon känner så väl,
och aldrig hört förut
tillbaka till backen som harald en gång
fått döpt efter sig
och innan dess
de stirrar inte på henne
länge
men tackar sina tröga hjärtan och
den svenska akademin
spårvagnen var en tunnelbana imorse
hon är säker på att hon var
i usa
och nu får hon förklara för sina ögonstenar
och en som har något att berätta,
hur det kan fastna i magen och
aldrig försvinna
hennes nya frågeställning återstår:
skall detta verkligen ingå,
före tredje året eller någonsin?
det lär vara
som andra egna dagar om inte
apple sponsrat
och älskat
henne som en syster
mellan där det är så perfekt att man bara vill springa därifrån
enligt alice
och den där
vägen som går upp för backen
eller