where is my mind

kommer ni ihåg istiden?
när de räknade oss
och inte en ny hamster
fick lämna någon hemma
den har smält
gabbi is back
så himla tillbaks
på planen
men emma
hon är lite mer
gone, baby, gone
nu för tiden
var det vad hon sa,
ikväll
till den allra sista
publiken
att detta är ju som
minnernas television
när det hon ville säga var
att det här är ju precis som förut
"jag har ankeborg, och ni verkar tycka om mig"
men hon letar efter
dödsångest
i sin hotshotkompis
detta är livet efter listorna
en lördag kommer tillbaka
i ett snabbt uppspel
hör
this is what i do
men det är inte vad hon gör längre
det var nyss hon aldrig missade ett ögonblick
det är forsgläntan och alla killar
här och alla matcher
kan vi få vara era hajar igen
is
tiden
hon träffar korgen igen
men hon har en mamma hemma
som inte kan ta hand om henne själv
och bara en sak till:
inte någon verklighetsuppfattning
alla cykelturer hem
den som tre veckor tidigare sade
här kommer ett basketproffs
i den aldrig kalla kvällen
hon kommer inte ihåg "vad har du gjort nu?"
hon är "byte nästa"
och förtjust i de känslor hon kan tänka sig
mitt monsterns boll, min gröna mil, kom igen vem ropar
dead man walking
hon är bara trött
det har aldrig varit några tårar här
nu är det bara sängen
och dom där hemma
som väntar
när mina vänner frågar
varför kallas den det?
för att den har smält

vi skulle göra oss så bra
i en bok
på din sida sängen
ligger ohjälpthjälpslitteratur
i staplar
som får mig att skratta
innan jag somnar ibland 
om jag läst allt om mat
innan mörkret
likt
det
på stadskanten
lägger sig på täcket
du, hur ska det egentligen gå
med allt det här
jag är ingen hund
hur ser du på det?
det är ofarligt att gå bort
tusen gånger till skogsgränsen
på huvudkudden
men detta är nästa kväll
förstår du,
mamma
jag är det enda 
vissa intervjuobjekt
fasar

du är vackrast
när du sover
och alla åkt iväg
till skolan
ingen kastar sten
i det isbitna gräset
det är häststackarna
som tuggar på dig
hör inte dina husdjurs kvitter
men känner dagens första andedräkt
i mina händer

>> Eftersom livet är så meningslöst<<, säger Mia, >> och man ändå måste uthärda det på något vis, får jag ibland lust att svetsa ihop en massa kopparrör<<

corpus delecti
juli zeh

jag möter en katt på
vägen från bussen
vi nickar åt varandra
så du ska hem?
ja, och jag frågar
med händerna nånannanstans
och du ska
hem till dig?
han har samma stil
som min kamrat
gatans drottning
avenyns älskling,
vi ses en annan gång,
det är som när du svär
på att varenda fyllo hälsade
på oss, natten du fann
den där tjejen;
att cykelstyret inte kör mig
direkt till sjukhuset
och av bilden hon bör ha
i huvudet
det är ju sant!
att jag bor här
i den värsta förorten
vi hör varandra perfekt ihop:
i backarna
och i kullarna
bränner de bilarna
det är kul.
på något sätt
när jag
ner för bästa stupet,
hälsar kissen;
jag borde vara asfalt
men jag svär,
vid varenda väjningsplikt,
de stannade
na na
natten jag fann dig
och så vidare

jag saknar mitt
parallella universum