inget lokalsinne och så vidare och så vidare
du andas ett marathon i mitt öra
jag vill fråga om verkligheten
inte nu
du andas ett marahon i mitt öra
allaredan någons älskling
vi är inte ihop
det är vi visst
vi är inte ihop
det är vi visst
det är vi inte!
det är vi visst
vi har samma självklarhet
det är vi visst
vi har samma självklarhet
du har rätt, du är
något i förhållande till mig
jag har rätt, jag är ingenting
jag har rätt, jag är ingenting
gentemot nån annan
jag håller för ditt skratt
jag håller för ditt skratt
och får dig på händerna
vi är inte, säger jag
det är viktigt,och mina fingrar
är där jag var liten
i en brottningsmatch
du kittlar mig
jag kittlar dig
och ser hur jag vinner
du ska bara gå
en stund
du får inte
dina handleder håller mina
handbojor kvar i sängen
du säger
jag förstår inte
du sätter klockan före sex
vill du
vara ungefär såhär
det känns overkligt
när handen runt mitt huvud
rör mig inuti
gör mig inte fri
ja, ungefär, ungefär såhär:
så som människan föds
ett samtal mellan fingrar
och en springa
säger ungefär såhär
så som människan föds
och överallt
du pressar snällt
att vi beter oss
så som snören överallt
knyts
mycket nära
har jag hittat tråd
sitter på den övre del
som är du
lyfter armarna
men du vill inte komma loss
undrar om det inte
är fint med en rosett
jag sitter på din törst
förundras
öppnar en springa
ännu
ett samtal mellan fingrar
frågande inför
att du blir självklart inte lustig
om jag slickar mitt snille
tar åt hans tråd
jag sitter på ditt bröst
förundras
det du säger att man inte gör
ger honom en puss
jag är ett barn
sandlådan ger mig mat
jag säger att våra omloppsbanor
har sina nätter
simultant har jag en plan
det här är gränslöst
du skrattar mot mina fingrar
då du borde bita benen i dem
barnet spottar ut
lägger små söta händer
du tycker det är kul
nu tycker jag att du är barnslig
två parrallela band
trasslar man upp
hämtar du saxen
en knut
man får inte upp den
hämtar du en sax
vi är inte ihop
alla som sätter sig
på marken
får bygga ett slott
jag är ett barn
sandlådan ger mig mat
jag är
presentsnören
krångel i en påse
mängder av band
vi fastnar
och vi trasslar
oss upp tillsammans
du säger att
men vi är ju ihop
du säger
vänta
får in en arm under min nacke
jag har ett litet samtal
kvar innan sex
du menar hur skall jag styra mig
vad är nej nej fy
är det lust
jag stryker med tungan
över överhuden
din
vad är lust
han stryker med tungan
under underhuden
min
får man
det
vad är lust
inte en puss men
får jag citera
dennes mun
pust efter pust
har jag lust
vi kommer inte överens
du undrar
kan vi utbyta fler meningar
när vi inte domnar bort
jag vänder mig åt andra hållet
kropparna
pusslar ihop sig
jag undrar hur det ser ut
när du släcker
om du är kantbitar
och jag har fästen och gropar
ett invecklat problem
vem får fastna och hur
trycker du hårt
varenda en
vill jag
kommer åt
snart sover också vi
tillsammans när vi inte är ihop
någon har rätt
finns det något orätt
innan sex
våra omloppsbanor
har sina nätter
gäspar
men hur vet jag att det räcker
jag kittlar dig
och ser hur jag vinner
du ska bara gå
en stund
du får inte
dina handleder håller mina
handbojor kvar i sängen
du säger
jag förstår inte
du sätter klockan före sex
vill du
vara ungefär såhär
det känns overkligt
när handen runt mitt huvud
rör mig inuti
gör mig inte fri
ja, ungefär, ungefär såhär:
så som människan föds
ett samtal mellan fingrar
och en springa
säger ungefär såhär
så som människan föds
och överallt
du pressar snällt
att vi beter oss
så som snören överallt
knyts
mycket nära
har jag hittat tråd
sitter på den övre del
som är du
lyfter armarna
men du vill inte komma loss
undrar om det inte
är fint med en rosett
jag sitter på din törst
förundras
öppnar en springa
ännu
ett samtal mellan fingrar
frågande inför
att du blir självklart inte lustig
om jag slickar mitt snille
tar åt hans tråd
jag sitter på ditt bröst
förundras
det du säger att man inte gör
ger honom en puss
jag är ett barn
sandlådan ger mig mat
jag säger att våra omloppsbanor
har sina nätter
simultant har jag en plan
det här är gränslöst
du skrattar mot mina fingrar
då du borde bita benen i dem
barnet spottar ut
lägger små söta händer
du tycker det är kul
nu tycker jag att du är barnslig
två parrallela band
trasslar man upp
hämtar du saxen
en knut
man får inte upp den
hämtar du en sax
vi är inte ihop
alla som sätter sig
på marken
får bygga ett slott
jag är ett barn
sandlådan ger mig mat
jag är
presentsnören
krångel i en påse
mängder av band
vi fastnar
och vi trasslar
oss upp tillsammans
du säger att
men vi är ju ihop
du säger
vänta
får in en arm under min nacke
jag har ett litet samtal
kvar innan sex
du menar hur skall jag styra mig
vad är nej nej fy
är det lust
jag stryker med tungan
över överhuden
din
vad är lust
han stryker med tungan
under underhuden
min
får man
det
vad är lust
inte en puss men
får jag citera
dennes mun
pust efter pust
har jag lust
vi kommer inte överens
du undrar
kan vi utbyta fler meningar
när vi inte domnar bort
jag vänder mig åt andra hållet
kropparna
pusslar ihop sig
jag undrar hur det ser ut
när du släcker
om du är kantbitar
och jag har fästen och gropar
ett invecklat problem
vem får fastna och hur
trycker du hårt
varenda en
vill jag
kommer åt
snart sover också vi
tillsammans när vi inte är ihop
någon har rätt
finns det något orätt
innan sex
våra omloppsbanor
har sina nätter
gäspar
men hur vet jag att det räcker
and then sha-la-la-la-la, he entered her slowly and showed her where he was coming from and the sha-la-la-la-la, he made love to her gently it was like she´d never ever come
vi går vid sidan av den stora vägen
längs bussfiler
på marken till trottoaren
bredvid bilvägar
en stig
sträckan är ett besök på en djurpark,
hörnet till den gräsmatta
alla korsar
är lekplatsvägar
är nästan vid stranden
sträckan är ett spår
mark på hennes gympaskor
går
går jord upp
luftströmmar och jord och jeans
sträckan kommer hem med grus
en väg längs ett skallben hon fått
hon går
men här har hon inte gått
gräset
hittar under fötterna
när hon går bredvid det
ser,
med älven väster ut
sin vänstra arm
evolutionen i sängen
här
evolutionen i ängen
gräset hittar under fötterna
när hon
när hon
går på jord
försäljningsknepet
i det kollektiva skjulet
sprider hån
från bussen
till banken
men inga budskap
når oss uppe på kanten
vi ser den här genomgången
känner saker under fötterna
de kan ha
och de kan få
pengar som gräs
vi kan inte förstå
inget annat denna promenad är
tillväxt
här går två
människor som samhällsvarelser
en växt växer mot en annan
vad pratar ni om
vi går
och är
och pratar om
tillväxt
det förekommer en man
i danmark
med filmsmak som bra
som jag
hon säger att här
har hon inte lett sin cykel
men det har lagt sig
hon säger enligt sin t-shirt
ville reta hans hyllor
men att det har lagt sig
leta sina egna hyllor ett tag
årstidslivet drar damm upp i
en enda stjätnhimmel
solen lägger ner hennes tröja i korgen
när hon säger
dessa människor
vi går
stigen suger upp värmen
hon säger att jag har
sommarhår
hennes åka iväg för att träffa
över dagen
om det inte blir längre
sängen?
är min njutningen i mitt öra
mammas soffa
en som viskar och lyssnar
om hedonism och filmmusik
och går hem
en som låter skägg
inte rädd
och går hem
när min telefon skakar
det är någon som undrar
hur det går
hur säger hon att hon har gjort i helgen
när hennes
undrar hur det går
jag frågar hur mycket de måste förstå
det här är lysande
nästan njutning öra soffa
inget att trängas vår väg
samtalet är stigen
nära utan slut
damm damm damm
allt känns
känns allt
vi skrattar
åt hur mycket de måste förstå
hon säger att han kan fråga hur det går
hon avslöjar inte vad hon svarar
vill man inte bara ha uppftattning
jag säger att jag tror han tror
att han når
det är sol och vi går
här vid gräs
i gräs
inte i en ström
vi har förstånd
kan man nånsin ha uppfattning
om oss
porlar denna värld
en bäck en stig
porlar denna värld under skor
allt gräs som vill växa
rinner denna värld genom mig
denna väg
händer över allt
en lillebror med övertag
kittla mig på mattan i hallen
så rinner denna värld genom mig
så porlar denna värld under mina skor
så växer växten in i nästa, ständigt
det kittlar det rinner
brinner
jag säger
ah
dessa människor
hon förstår att vi tycker om dem
de som retar våra hyllor
de som säger långa meningar
man tänder på
de vi intensivt tror når
hon har sagt att det lägger sig
jag har märkt att det lägger sig
men de som får oss att förstå
att vi är famnen
här är vi
ett övergångsställe lämnar
detta ordsmoln i ett minne
binder samman nästa genväg
med de andra
djurparksvägar lekplatsgus strandsträcka
och en grannes fårade tomt
står och väntar på en annan sorts grönt
en annan sorts skönt
är det det
ett klartecken
allt är mjukt
vi går och vi står
vi förstår
de är mjuka
viljan att vilja väl
vi möter
så mycket gräs
så mycket värld
så möter vi dem
förstås
här är vi
och vi är famnen
men du, hjälp dem inte att lägga ner livet
mellan
våreld, höstglöd
på fönsterbrädan
månen
en omloppsbana runt den andra
bilen svängde förbi en himlakropp
när jag sov mot rutan
men nu
vilka krafter påverkar varandra
kikarsiktet
rör vatten
precis ovan grangränsen,
platskanten
kikarsiktet klättrar
vem kan se vår måne
jag vred huvudet
när vi åkte hem
den stora stenen
försvann genom
bakluckan
vart tog den vägen
lyser speglar visar
töcknad om, en färg
bortom dina krukväxter
det ofattbara
bordet lutar inte mot betongen
rullar inte rutan, krossar
om vi skulle rotera
skulle rulla rutan, krossa
bordet mot betongen
försöker stå stadigt här när
det sägs att vi snurrar
gatlyktorna räknades
det var mörkt
min pappa har en hand på ratten
efter godis hos farmor
deltagarna är tysta
lyssnar på radio
på min sida
en värld
om du går följer jag med
i samma volvo
titta månen
en stämpel på det blå
stämpla, stämpla hårt
nu mer ett moln
vad gör den här
mellan
våreld, höstglöd
på fönsterbrädan
kikarsiktet bortåt uppåt
du äter
hörnet på ditt sista pitabröd
jag dricker
vatten
över små blommors blad
ser vi ut på slutet
ser vi in på den andra
i omloppsbanor
inte alltid vart
men vet att
vi har varandra
