where is my mind

tiger hoppar över viltstängsel
när han är i köket och gör frukost
de låser in sig
tigern äter del för del av barn i en sjö
en röst på radion
i rummen vi väntar
berättar om föräldrarna till det
röda havet

hon tror inte att det går att
stänga dörrarna ordentligt
den kommer hit
de vet att hon sa
att hon ville se närmare
den glänsande pälsen,
den vilda ängen
den här morgonen

hur det hade vart att
se den
en tiger som bestämt sig 

hon vill sitta på plaststolarna
fästa i väggarna till dessa bekanta
de arbtetar tillsammans för att
bevara sig

hur det hade vart att
se den
en tiger som bestämt sig

det känns rimligt
att hon tycker om att sova
han har en säng
hon ligger i den sängen

klappar hennes hand hans mage
för att ge honom lite värme
vill han att hon är under hans täcke
för att ge honom lite värme

han ställer ner koppen och berättar
att han också drömmer
vill hon
kan hon
veta hur de jagar,
hans isbjörnar
ser han hur det blåser
i grässtråna på ryggen
till hennes tiger

vem är du
och
vad vill du

hans isbjörnar skriker
i hallen efter morgonmålet
du får ta del av något verkligt speciellt,
hör hon
förlåt
jag gör det här för dig,
hör hon
förlåt
jag borde spara på mig när jag är med dig
älskling,
hör hon
förlåt
men det gör du inte
jag står här,
hör du
hon pekar på väggen mot
vilken hennes huvud har tagit ställning
emot honom
hon tänker att vissa nervceller
försätter honom i samma lutning

vad är det du förstår nu
bara vi pratar,
säger han

hon talar med honom hela tiden
han frågade vad hon tänkte på
igår
ständiga samtal,
så hon talar med honom hela tiden

hon säger
småsaker finns inte
arg har jag sett
jag går nu
jag kan gå nu
du svär
när jag står här
du behöver inte spela upp mer:
det har andra gjort
när jag var lite mera tvungen
att höra på

en liten pojke kommer närmre
hon skrattar ungefär
i deras fortsatta samtal
tycker om honom mer
när han vet att han plötsligt
inte bara kan nå henne

en tiger som bestämt sig
den hoppar över viltstängsel

hon rör sig mellan märket på hans tröja
och fickan mellan nacken och sovrummet
med sina utkikstorn
letar över hans ansikte
men hon kan inte plocka upp något att förlåta
det är hans ögon som vill gråta

hur det hade vart att
se den
en tiger som bestämt sig

om hon inte varit avstängd
efter isbjörnsattacken
hade tillfredställelsen ebbat ut
i fingrarna och puttat
han tror att man kan komma inom
henne
det kan man inte
hon svarar med öronen fulla av sommarpratare
vad lärde vi varandra nu
du väljer mig
framför andra att
stoppa in saker i munnen på

ingen gör
men du gör henne tyst

tiger hoppar över viltstängsel
när en liten pojke tar på hennes näsben
och önskar att hon skulle säga något

hon svarar med öronen fulla av sommarpratare
var inte ledsen
jag förstår
även jag känner mig
lite
även jag räddar mig
lite
när jag skrämmer dig

du vaknar
vinter vid sjöbodarna
sitter på snöklädda trappor
fika med ryggen mot de röda väggarna

det som surrar
är det vita i vågorna
och tvapparaten

du har den på
så att du inte somnar om

somna om
du somnar om imon

när mitt rum är
runt omkring mig
ett välbekant läge spelar i lakanet
morgongrenar
jag ligger kvar i min säng
i
acopalypse now

drar inte ner persiennen,
i fönstret finns floden
det handlar om förfluten tid
förflyter hit
vågräta moln
är det bara här - som
jag ser det endimensionella?
det är sitter en hund ovanför havet
den skäller
har du några molndjur
har du svindel

du kan inte sova över
i det här
och jag spärrar inte ögonen
upp framför dumheterna:
i olika väderstreck
finns olika delar av träd

jag kommer inte ihåg mina kanelbullarsmornar
du blir inte av
med dina

detta jag
lägger rabarber
på hans hals
i timtal
människans nacke
vid kanten till tröjan
ger inte fjärrvärme,
på håll
ingen koll

hon har
förmågan ´
ha själv på en diskett
när han vänder
hem om
ett före detta leende
är det så hon bevarar sig
hålla det egna täcket
över den egna kroppen

minns hur ögonen ser ut
också när de inte blinkar
bort den rosa kanten
men de är så ensamma som varelser
den med ryggen mot dörren
smeker sällsamma ögondroppar
genom kinden
den som mer direkt
ska ta ansvar för sig själv
hittar luft
i väntan på ingentinget

senare ikväll
hamnar lite av en
killes mättnad
på hennes väska
dörrarna vet inget om hans
huvudvärk 
hans
dag på handryggen är
närbilden, härbilden:
som kokos i hallen
hudens atmosfär tunnas ut
med en annans lättnad
men spårvagn eller rummet
är snart att gå
och inte komma ihåg 

det är ingen som
rör vid våra armar
känner
mellan våra ben
vi behöver inte
knyta upp skona

och öppnar jag min kofta
inga vapen

en placeboeffekt händer
mellan rullbandet och
plastkontrollen
den seriösa stämmningen
lugnar våra medmänniskor

de tänker inte på
de som går
rakt igenom
här vandrar
tidsterrorister

i den nya staden
skapar vi tre dimensioner

bakåtlänges:
ramla
emot ett historiskt monument
i sten
det ligger pelare på marken,
världen hade andra gräner
vid den tid
dessa hade liv

hakan emot nackens ena sida
gör dem i en virvelvind
rörelser från skrattmuskeln
hindras inte av
ett väldrigt gammalt luftrum

nivå nummer två:
är en kula.
den smakar kiwi
och hotar hela tiden
med att sätta spår
på fingrarna

med det är inget
man tar på
att fånga som de skriver
bakom örat
det är ett nytt land
men mer av en
ny förnimmelse

knackar tidigare eller senare
uppgifter på
krockar de med nästa buss,
lämpas till ett övergångsställe
och följer med
nästa buss tillbaks

kan man säga nu?

det som händer sen:
de träd som man kan sitta under
i en liten trädgård 
platser som blev större
efter denna
att anlägga kognitiva kartor
äta sånt som snart
blir gammalt

tillfällen då vossa saker
blivit
och andra inte längre är
kulturella

linjen av sfärer
bryts i
dektektiven ute efter
vassa föremål
en röd lampa
lämnar ett medelande,
längre än så här
pågår inte bubblan

men det ser ut som han är snäll
knappast bekymmer
för nationen
så fortsätter att schabbla
i väntan
knycklar vi ihop
så småningom