where is my mind

Du snoozar

stiger upp och duschar

klär på dig

kalsonger och kryper ner igen

i armar

Jag är en vägg mot verkligheten

snart förstår du att du inte kan vara

på vägen till jobbet
Vi är ju rymden

och

pussas

Är man, så är man ett hem i sig själv.

Täcket är en snuttefilt

men är man, så är man ett hem i sig själv.

Tårarna pussar nyckelbenet,

lägger sig tillsammans.

Kladdiga, försvinner sen nån gång

in i hinnan,

tiden.

Tårarna kan också klia näsan, sen

rulla intill tillbaka in i ögat.

Vi skriker aldrig i onödan.  

Jag rinner till bakåt i livet,

jag rinner tillbaka till insidan.

Visst minns vi inte förgäves

för visst skriker vi aldrig i onödan

visst, så visst

rinner man sig hem sen

aldrig i onödan. 

vad pratar vi om när vi lever

när våra vänner ska träffas för att bli som oss

vad skriver du i min nacke?

det finns inga känslor

mellan soffan och fåtöljerna

alla har allting inombords

vad skriver du i mitt hår

på halsens baksida

det finns inga känslor

mellan soffan och fåtöljerna

alla har allting inombords

eller inom någon de kan skriva på

vad pratar vi om när vi lever

när våra vänner ska träffas för att bli som oss

vad skriver du i min nacke?

det finns inga känslor

mellan soffan och fåtöljerna

alla har allting inombords

vad skriver du i mitt hår

på halsens baksida

det finns inga känslor

mellan soffan och fåtöljerna

alla har allting inombords

eller inom någon de kan skriva på

Jag har glömt laddaren

på köksbordet

Du tar med den till kontoret

Dörren har dig innanför

i strumpor mig i halsduk

varma kinder

utanför porten till

kontorsparadiset

Jag har diskat häromdan

och talat om mig själv

på ett sätt som var vänligt

»du vet hur livet kan vara«

jag mumlade

snubblade förbi förtvivlan

tills jag kramade om alternativen

vet du vad arbete betyder

jag tittar på din skjorta,

in på snabba fötter

bakom, datorerna

den heltäckande mattan

jag tackar för att du

tänkte på mig men

varför står du här

varför följer du inte med –

kom

lungorna ledsna och gnäller

vet du

vet du 

hur vi kan ha det

varför lämnar vi varann

varför gör vi hela tiden som vi ska –

kom

vi lägger oss i sängen

det är en liten hemlighet

att vara hemma om dagarna

och vandra

i vardagsrumsparken

jag går på stan

du har många timmar kvar

hur kan vi ha det egentligen