mellan raderna
Det är inte många av dem.
”Kom igen!” ropar hon stadigt till dem, övertygande trots att det inte behövs, men det vet ju inte hon. Han vänder sig mot Linus med ett höjt ögonbryn. Hoppas lugnt men tror nog att han vet. Han rycker på axlarna.
”Visst.” De går bort mot henne.
”Okej, vi är med”, säger han och hon ler.
”Underbart! Då blir det fyra mot fyra i alla fall.” Härligt med glädjen trots att det inte är för henne. ”Helplan?” Och den som nickar mest, med en intensiv blick mot tränaren som just ställt frågan, så bestämd att inget annat kan bli möjligt, det är hon, metrarna där ifrån.
”Okej.” Hon tar upp den blåa klumpen av slitna västar vid sina fötter och plötsligt finns två lag på planen. I ögonvrån, och tittar ner på sig själv för att han redan glömt, distraherad, men där finns ingen väst, inte heller i ögonvrån. Kanske är det bäst så, finns fördelar med båda, men vill alltid ha det han inte kan få. Motstånd, är för det mesta lättare än samförstånd när bollen plötsligt glider mellan fingrarna. Men vad som helst går bra.
De samlas snabbt, på sin sida av planen innan de börjar. På ett bekvämt avstånd, tre av dem och så han. Säger sina namn, och han hör precis vad de säger, men glömmer som alltid av att lyssna. Det är en större skillnad än vad man kan tro.
Bara ett av namnen fastnar, desto längre in. Och han säger sitt, undrar i samma sekund om det koms ihåg.
Det har väl aldrig hänt förut. Aldrig någonsin har en pass blivit så lång, dribblingen så seg eller skottet så snett. Han förstår inte, vad det är som händer. När han behöver visa allt, så händer ingenting. Kanske är det just därför.
Men har tur, för han glömmer inte av, men lyckas gömma tanken för en stund och när han plötsligt är inne i det så går allt. Det är en otrolig känsla, att göra någonting riktigt bra samtidigt som man vet att det är någon som ser på. Någon som borde sett allt för länge sen.
Hennes ögon verkar möta hans över allt, söker efter en pass och han låter den gå dit, även när han inte borde.
Med långa armar och med fötterna högt över marken lyckas han stoppa en vågad pass av motståndarna. Lyfter upp blicken från den förvånade handen på bollen. Snabbare än vad man kan tro är hon på andra sidan med modig blick. Bollen hamnar precis i hennes händer innan två snabba steg tar henne ända fram. Och det är skickligt, och man kan inte låta bli att le.
Precis bakom, med på returen som inte kommer, är han där och vagt sträcker fram handen.
Men det är klart. Hon, ett steg för långt bort men glad och når det mesta då och då, sträcker fram samma sak. Alldeles mjuk mot hans sträva, hårda hand.
Och det är för kort, och det är alldeles, alldeles för lätt.
80
och tror jag på det?
nästan inte.
that's what friends are for
Jag ska bara skratta lite till.
lycka börjar med b
spelar med killarna igen. Match.
men hur beskriver man en känsla av att man kan göra vad som helst?
Kanske just så. För där vågar jag vad som helst.
Jag undrar som alltid, vad det är som händer? Kan inte stoppa det.
Tar bollen vart den än finns. Den är min, det är den alltid,
idag var det så lätt. jag verkade nå hur högt som helst.
och när en av dom sträcker fram handen och säger;
du är så jävla bra.
trots att han inte behöver. då kan jag inte sluta skratta,
svårt att beskriva hur fint det kändes. kanske hela världen stannade till.
tack.
jag kommer sova gott i natt.
she said, what? He said, you.
Fint, helt enkelt.
-
att det är något som skräms här omkring
varann sekund undrar jag varför
nästa så spelar ingenting roll
men det händer nästan ingen
tänker man, så dödar man det redan innan
så det blir inte jag
och sen är det tillbaka igen
klart att det händer
så är det alltid
runt och runt, som att vi fastnat
vad som helst hade varit bättre
jag vill bara veta hur det känns
vad som händer sen
när tar det slut?
So, so you think you can tell
We're just two lost souls
Swimming in a fish bowl,
Year after year,
Running over the same old ground.
What have we found?
The same old fears.
Wish you were here.
när jag hatar för mycket
Svart natt
Trots att det alltid är så
Ögonen fästa i något som inte finns
Genomskinligt mörker
Hatar varenda stjärna
Släck dem bara
Det lockar för mycket
Att det alltid skulle vara så
Sorgligt men vackert
When your sparkle evades your soul
Idag går det mest upp.
Tack tack. Till folk som säger snälla saker trots att de inte behöver.
Tack så väldigt mycket till folk som gör snälla saker för andra.
Killen som skapat playlisten jag laddat ner till min spotify är fortfarande legendarisk. Tack för det.
Aldrig har jag gillat så mycket musik på en och samma gång.
Jag måste nästan göra något åt saken. Trots att det bara är på låtsas.
Fast man vet ju aldrig... Eller så nöjer jag mig med att det är en slump. Kanske är det inte mer än så.
Nej tack till folk som måste jagas av poliser. Det är ingen idé.
Ta bort all fantasi också, jag vill inte ha det mer. Det är bättre att hålla sig till verkligheten.
Finns det inte så finns det inte. Även om inte hjärnan förstår det.
Vi får väl se.
70
round here we always stand up straight
She says, it's only in my head
She says, shhh, I know, I know it's only in my head
Theres a girl on a car in the parking lot, she says,
Man you should try to take a shot, can't you see my walls are crumbling,
She looks up at the building, she says, I'm thinking of jumping,
She says, I'm sick and tired of life,
Well everybodys tired of something
Well round here, she's always on my mind,
And round here, I got a lot of time,
See round here, we're never sent to bed early,
Man, nobody makes us wait,
Round here, we stay up, very very, very very late,
I can't see nothing, nothing, nothing round here.
Would you catch me if I was falling,
Would you kiss me if I was leaving,
Would you hold me cause I'm lonely, without you
I said, now I'm under the gun, round here
I said, I'm lonely, lonely, I'm lonely, without you
And I can't see nothing, nothing, round here
round here
med solen i ögonen
med ont i fötterna och trött i hela kroppen.
ikväll har varit alldeles fantastiskt.
för vi fick spela med killarna och de spelar ingen roll att de är mindre,
för de gillar de precis lika mycket som jag. som oss.
och man tror inte att det är sant, men vi fick spela match i en timma. Jo.
Det räcker med en hand mot en annan, snyggt mål.
du vet, där springer jag trots att jag inte orkar, för man glömmer av allt som egentligen finns.
Matteprovet som gick dåligt spelar ingen roll. Körkortet som inte tar sig själv. Det som gör ont.
Det finns inte ens, det känns inte där. Inga värdsliga saker, för det är faktiskt inte verkligt.
Jag älskar varenda knuff, vartenda mål. Vartenda steg över planen med bollen i handen.
Det jag gillar mest av allt, att det känns som att jag kan göra vad som helst. För där gör jag det nästan.
Sträcker upp en hand, bollen mot plankan och nätet rasslar till.
Det vackraste som finns?
Jo, så är det nog.
Först utanför, låser upp cykeln och ser mörkret runt omkring, inser jag att det är där jag varit hela tiden.
det är det som är så fint. att hamna i en annan värld, utan att inse hur.
Något som är så enkelt. bollen, jag och du.
Där på planen, där har vi allt.
