where is my mind

sömnen, lyssna nu
drömmen, lägg dig inte i
ni kan inte göra såhär mot mig,
fattar ni det?
sitter han där
och viskar
på spårvagnen
och jag vet
att han fyller år imorgon
så är jag inte här
när parketten vibrerar
av påminnelser
på morgon, dagen
kvällen
helgen
det är snällt,
att ni vill att jag ska ha
lite kul
men jag hänger inte med,
jag hänger inte med ändå
så sluta med det där
även om det skulle vara
helt okej
att spela den versionen 
bara ikväll.
vi har världar
att flyta i
jag, och resterna från
evolutionen
bastun,
bubbelpoolen
sömnen, tyst
drömmen, jag tror
att du hör mig

kameran följer mig,
så som kameran skulle följa mig  
följa blossande,
blodröda buskar
i den här skymningen
med ett redan pålagt skimmer
över hela himlen
det är av respekt
tillfället är tyst
befolkningen har flytt
det finns ett annat lager på belysningen,
kameran följer
utan brist på känsla
en karaktär med betydande brist på känsla
fångad i en enda rörelse
småfåglarna visslar
när de ska
grenarna lägger sig mot blåljuset
och ligger där hela vägen hem
sätt du kameran på pelaren
vid grinden till huset
så ser man det gula gräset
leka vid anklarna
hon kan inte ha ett svar till naturen
det har väl nåt att göra med
att man kan rycka till
när en haka låter sådär
hon tänker att den här filmen
är ofattbar, den slutar
med att vad som helst kan hända
och repriseras
hela natten
på filmfestivalen
under täcket

jag förstår vad du menar
med sanningsbarriären:
det står en bom
med vaktpost
mellan båda ögonen

mer en mur faktiskt,
världens snällaste man
som står utanför
sovrummet
och säljer faktum

åh du, det är
minnets envishet
då inte alla kommer överens
uppstår en overklighet,
så gör så som jag gör

stäng brofästerna
låtsas inte om spärren
för den finns inte
sätt dig ner och luta dig mot
sanningsbarriären

man sier ikke stykker om mennesker sier jonathan
men jeg har to likvel sier jeg
husk at det finnes mennesker som er bare mennesker
som en katt gjemt i hver katt?
noe sånt,
du kan ikke ta dem sier han
de er langt borte
allrede fanget
men hun sier ikke noe
visse ting må bare vaere
tause
under neglene

denne virkeligheten 
tillhører riktignok meg
men hvorfor har jeg laget
en verden
det alt føles
eller inget føles
i det hele tatt
det er ett forferderligt sted,
jag kan ikke kontrollere.
så stolt av oss:
jeg har vokst opp,
blitt flink til å snakke
ved deg
og du er fortsatt vidunderlig
til å snakke ved meg.
se her
verden min er alltid litt foran
og det betyr at delerne i kroppen
stadig vil bli sent

jeg må dusje
av meg denne følelsen
det er ikke mulig
det er umulig
å deles
men dette er jo meg,
fordelt
i dusjen
hører menniskets ønske:
tag deg sammen,
lev med stoffskiftet
jevnt gjenom uken
noe jeg ikke klarer
snille, snille
det finnes ikke rom nok
i dette huset,
til fred.
vann vermer meg
men det er ikke min greie,
denne eksistensen

varför inte,
lägg en hand
på mitt huvud
som pastotn och alexander
klappa mig där bak på hjässan
och fråga mig
»varför har du inte lärt dig än,
lilla vän«
jag hinner inte med
»men vad har vi sagt
händer,
när goda män gör ingenting«
om ni hade satt lite ljus
på platsen jag stod på
hade jag säkert betett
mig lite bättre,
mer i regel med mig själv
rävungen är här,
hon tänker på allt hon vågar
och ser på når publiken går förbi
hennes ben
»varför gör du så
så varför gör du så«
för att när en god människa gör ingenting
gör världen ingenting för henne
och det kan vara intresseant ibland
och bättre för handlingen
med ett litet hjärnspöke
eller vad säger du,
pojken med de egna drömmarna
»han säger att,
det är så man ska göra«
du gör någon glad
du gör någon glad
du gör alltid någon glad

tittar på en lägenhet där jag ska bo
vad ska jag
med den till,
ja, vad ska jag
där och göra?

vi tänker troligen inte på samma sak
när vi tänker på det
men vi tänker på det
så som vi tänker på det
åh om vi tänker på det