and the sweat will roll down our backs, and we'll follow animal tracks
1. möbel, soffa utav skinn
Se inte ner på detta papper
Katten släpar sig upp
mitt mittlinjen av soffan
du klappar henne
hela handen hela halsen
och frågar var från viljan
jag vet vad du vill höra om -
ett område där djur vistas
den enskilda vägen över underarmen
lilla hakan rör
jag säger katten över dig
hon strör och strör och strör sig
sedan rör jag mig i trakter
där du spridit ut dig själv
hon benranglar mellan soffkuddarna
en urgröpning
åt vänster, nästa
kräver henne ut andra hållet
jag tänker klasskamraten clementinklyftan
på govlet
där såg två tio år på
den som sväljer
har också haft honom i munnen
nu, äter jag del av en frukt
gå längs med
lättare slag
de lättare gång på gång
blir en klappjakt
katten vinner
hon får ståpäls
när händerna varvar varann
2. rum, hall taklampan blir inte tänd
du märker att ditt hår blivit bredare
tar fram ett test
jag har mig så tätt intill mig själv
att inte gå på det hårstrået
släpper gräset ner i ängen
jag tycker att det borde blivit längre
du talar om dina syskons barn
när de finns
ska du omkring dem
minst genom tio sekunder peta glädjeämnen
mellan skulderbladen
är inte det värme
du säger
göra andra frivilliga
oskyldiga
spegelgarderoben, trappen
mattan, katten
denna begränsade bild
som den inte vore det
finner du orden där
du finner kappan
orörda en tid
plockat ut dem hit
vår kultur
sår spännande på axlarna bland annat
ingen växt men växer
växer inte som barnen
k r a m e n
i vissa klapp en hälsningsfras
du ska lycka till och gå bra
i andra fall vet jag inte
vad som värmer dig
kanske inte värmer dig egentligen
ingen linje
men tanken
tänker den, ska anstränga mer
ingen linje
men tanken
tänker också den, ska frigöra fler
kroppsegna smaker
instuderingsfrågor
det sägs
ni finner
snyggingar på skolan
intresseväckande beteendet
som sådant
är hur då
anteckningar
de är öronlocken
väggar och tak till
ett skyddat garage
men ni menar
om jag
skulle söka ivrigt
ändlösa intressen av att finna
ni menar vem på
leta om
vi tänker oss
att det blir
funnet
bortom bänkarna
golvet glider fram
en bit av äpplet
kaffe
visst ser jag mig omkring
var är det
vem har det
sympatiska nervsystemet
intresseväckande
beteendet som sådant
den vars händer svalnar
senare än mina
hur ser det ut
ert
hej, en fin figur
lyfter sina läppar mot ett
hej,
rena kläder emot rena vävnader
jag bänder in magra de magarna
hallå, så glöm inte
mellanrummet
bortom bänkarna
golvet glider
celmentinskal i en påse
kaffe
det sägs ni finner
men finner ingen
ändlösa intressen
utav munnar som öppnas var för sig
att uppfatta ljud som frambringas av annan
är inte det att gå samman
du är intressant!
och beteendet som sådant
peka nästa breda axlar
som går förbi
jag säger till
när nästa nervfiberbunt
lever sig in
det är så vi når,
inte sant
where there is desire there is gonna be a flame where there is a flame someones bound to get burned but just because it burns
1. inomhusklimat
vänta
något just nu upplevt
ropar jag från soffan
varför är vi varma
min förfäder skrattar
varma
handen rör sig
navelsträngen
handen rör sig
bröstet
varför
är fel ord
har alla samma värde
kroppstemeraturen,
produktion & distrubution
delarna delar
inom mina utsträckta armar
nyttig är processen
sysselsättning knappast
men uppvärmd kommer du att bli
i och med detta,
fjärrvärmen
och vid mindre kombinationer
kanske bara en som når dig,
närvärmen
värdefull
minsann
råd ger sammankopplingen
mer till fler
jag stoppar händerna
under t-shirten
tillrar fullkomligt, ivrigt starkt
inifrånet avtrycker
fingeravtrycken
blodburen
är källan till delarna i
denna kostruktion,
centralvärmen
2. varmluftslugn
vänta
så här vi är
kanelbullar jaså
plåten bakgrundsstrålar
samtliga
vissa gyllene
andra mer konkreta
var vi än befinner oss
på gallret
sedan ljumma sköna
töar söta bitar, en till en annan
en till en annan
en till en annan
värmen,
helt enkelt
inte är den överbliven
varför
med blir ingen övergiven
ingen kan älska som ni
jag vet att jag är
inte ofrånkomlig
ska bara möla dig i mig
för nu
i ett hörn av sängen
viker ihop dina ben
och mina
inte är det kyssen
men vi släpar oss emot varandra
bakre delarna av halsarna
intill huvudet
den ena är en påfart
den andra
en motorväg
ansluta sig härtill
så går dessa vissa delar
det som håller huvudet
till resten av kroppen
en tand flera tänder
fast längst ut
och den, huden
ständigt närmre dig än
dropparna,
mina
skrapar dig i asfalt
en viss kroppsdel
går över den
så som jag går över dig
så går dessa vissa delar
över till en annan
och den andra
över
var och var annan
jag jämnar ut dina axlar
den är inte artig
förflyttningen av tungan
aktar dig det gör
den bara inte
och ödmjukhet
vad kan det vara
inte är det kyssen
men se här
likväl
sammanfattningen
av en,
hans kropp
sammanfattar en annan ,
hennes huvud
hans grepp blir hårdare och hårdare
jag vet att jag är
som hon tar sig till honom
ska bara möla mig i dig för nu
när han tittar ser hon
den undre raden utav fransar ögat
flodbäddar
de dammar mot ett delta när han blundar
fåror
denna bör man krama hårt
men vet man så vet man
vet man att man är
sig själv
det är inte en kyss på bilden
och inte är jag
ofrånkomlig
frånvaro, omsorg om dig när du är inte här
god fortsättning
han har på sig en mössa
som han inte har på uppfarten
skrapar rutorna
inte har ovan den skrala häcken
klipper gräset
grannen går förbi
sträcker fram till mig
en god fortsättning
på vad
vi är så glada på trottoaren
den syns knappt för allt solsken
god fortsättning på det här pisslivet
vi bor också tättintill varann,
men denna känner jag till
hon spelar denna mening upp
för att idag den är
och den är god vår fortsättning
grannen
han är säkert snäll
med sin mössa mot
nästa övergångsställe
han fortsätter
till ett par tofflor och en kopp med kaffe
mot en katt, också vi
fortsätter
det gör inte alla
-
en golden retriever
i blåsippeskogen
viftar på svansen
vad du placerat dig knasigt
-
vi träffas efter goda julen
i en början
ett år är vad då
du frågar vad som hänt
jag säger att
en man
har visst dött helgen
-
saker som jag tänkt
när jag var mindre
en dag blir jag också gammal nog
att glömmas bort
stadens största skriver
en inte-låtsasom-artikel
han träffas på runt sitt tidigare liv
inte utsatt för någonting alls
det står mig snart
du är inte barn
så du klarar av dig själv
har du valt att inte hitta hem igen
det finns ord
för det egna mordet
lämnandet av egna kroppen kvar
i skogen
förintelse av självet,
den egna personen
var är den
den berättelsen
-
marken
fredagsförmiddag
hur ser du barnen
rör du den som fött dem
kinden
brevlådan, huset
bilen, handen
det ser ut som du
är samman
men där inne
har du ingen hos dig
vet sovrummet
vad ser hon när du stänger
dina kängor
soffan, gråter
kan man veta att du inte vänder
låser man dörren
om dina gröna byxor går förbi
nästa uppfart
med tidningen vid armen frågar
allting gott
svarar man när
men inte att man ska gå åt
eller går man bara går
är din skogsstig
utvägen
vacklande vacker
-
saker som jag tänkt
när jag var mindre
ingen faller ifrån
om
1. personen funnit den han dansar med
2. förhåller sig till det man gjort tillsammans
men det gör man
går bort
tar sig själv och går iväg
har jag blivit längre
för att se upp från trottoaren
jag har blivit äldre
för att höra ropet
kom plocka upp mig har jag landat
att det finns
också tillsammans med andra
EN KLIPPA
EN VÄN
VECKLAR UT EN FILT
VECKLAR UT EN FILT
FÖR SNART
VÄNNEN VIKER IHOP VIKER AV
MEN DET ÄR SÅ DET SKA VARA
KLIPPAN
ERODERAS AV
VINDEN
VÅGEN
AV INRET
-
på sista biten kvar
ler mot mig
en mössa till
sedan som jag känner igen
dess glasögon
hon snurrar omkring
hoppas hur jag står till är bra
skulle aldrig svara annat
och med henne allting
som hon säger inte skulle vilja
inomhus nåt mer i detta väder
vi ser på
lyckolands blå
inom eller under den
och ändå ibland
så ser man den inte
ja man vill inte gå ut
säger jag så
knasar det menar jag inte
villavägarna
villovägarna
i varje vattenbryn
jag letar efter dig
men var de än finner dig
inte är det inte du
