where is my mind

Men jag tänker inte klaga den här gången  ;)
vi slutade klockan elva idag, av någon anledning som fortfarande är svår att riktitg förstå. ;) Kitas och kaos är två ord som passar bra ihop helt enkelt. Men skönt var det att komma hem så tidigt,!
Jag åt först lite, läste lite i en bok som jag håller på att läsa, och tog det bara lungt. Det var så himla fint och soligt ute, och jag älskar att sitta och känna solen som värmer. ute är det ju dock lite kallt fortfarande så jag satte mig i vardagsrummet på en plats där solen lyser rakt in, och så satt jag där och bara läste och njöt en stund.
Det var verkligen jätteskönt och efter stund tänkte jag bara på hur skönt det skulle vara att sitta där och vila lite. Haha.
Som såklart ledde till att jag somnade.
 Sedan när jag väl vaknade, så gick jag upptill mitt rum och självklart kunde jag inte låta bli att lägga mig sängen. Bara en liiiiten stund till intalade jag mig själv (= två och en halv timma senare) Haha.

Visst, jag är lite seg och hängig nu. Och visst, jag kunde ha gjort något vettigare än sovit under tiden.
Men, jag gillar ju vekrligen att sova under dagen. Det finns nästan inget skönare :) När man kan blunda och somna efter bara ett par minuter och sova så himla härligt.
Nej, jag ska faktiskt sluta ångra saker som redan har hänt och tänka på det positiva istället ;D

Jag menar, nu kommer jag ju att kunna vara uppe mycket längre i kväll... Ehhh bra eller?
Som jag snarare förrut skulle sagt; Jag kommer aldrig att kunna somna! ;)

Mimmi tyckte antingen synd om mig för att jag saknade en datamus, eller så tyckte hon bara att datorn var skön eftersom att den var lite varm.
Det kan diskuteras.
i alla fall, så la hon sig rakt på den, gav mig en alldeles egen datorKatt.
mysigt, tänkte jag och klappade henne lite, fast jag tyckte att hon allt var lite knasig ;)
Jag gick iväg en stund, och när jag kommer tillbaka till datorn en stund senare, har hon enbart genom att ligga på datorn, ändrat min bakgrundsbild och dessutom ändrat en viktigt inställning på internet.
;) jag har ingen aning om hur, men skickligt var det.

hon har aldrig lagt sig på datorn förrut, men nu har det tydligen blivit en favoritplats. hon la sig där en gång till för ett tag sedan. jag märkte det när datorn plötsligt började tjuta misstänksamt högt. när jag tittade upp satt mimmi på den och tittade oskyldigt mot mig. det tog mig en stund att lista ut hur jag skulle få bort pipandet.

jag undrar hur hon gör?

Jag slutar aldrig att förvånas över hur konstigt det är att när jag är sjuk, så kan jag aldrig exakt minnas hur det är att vara frisk.
hur känns det att kunna springa runt på en basketplan, utan att tappa andan? Hur är det att vakna upp, utan att det känns som att det fastnat något i halsen? Hur är det att vara full av energi, och inte bli trött av att göra igenting?
Jag minns inte, på riktigt faktiskt, det är så konstigt ;) inte exakt hur det är. ¨
men det får en att längta att bli frisk in alla fall, lova mig att jag ska uppskatta det på riktigt de här gången, även om jag då säkerligen kommer att ha glömt hur det är att vara sjuk.
för sån är jag, jag kan bara ha ett tillstånd i hjärnan åt gången. fast det kankse är så för alla.
det var i alla fall inte en bra idé att springa runt igår., jag ska ALDRIG mer göra så, förskylningen är inte nådig idag men jag är tacksam över att det bara en är förskylning, trots allt.
hoppas att jag kan gå till skolan imorgon, det är förvånansvärt tråkigt och meningslöst att vara hemma, det märkte jag i fredags. 
saknar mina vänner!

jag vaknade upp idag, med ont i halsen, kände mig fortfarande lite hängig men det var inte så farligt att jag verkligen skulle klassas som sjuk på riktigt, bara förskyld. så jag var tvungen av fullfölja min plikt, trots att inte kändes som en särskilt bra idé. jag var tvungen att gå iväg och döma de två matcherna jag sagt att jag skulle döma, det gick inte att hitta en ersättare så sent.
Det kändes ju sådär. jag hostade till rätt mycket innan, lovade mig själv att ta det lungt, men det är inte så lätt att ta det lungt när spelet inte gör det ;)
en period din i den första matchen och det kändes som att jag höll på att hosta upp mina lungor. ;) det var rätt kul när jag skulle säga vem som had gjort en foul, min röst är nämligen numera jättepipig och jag låter allmänt hes., det är ett under att någon hörde vad jag sa. om man säger så ;)
Saken var den att jag var ju lite orolig eftersom att jag blev så trött, och det gjorde så ont i bröstet att jag trodde att jag skulle svimma,, efter de första matchen, så jag hade ingen aning om hur jag skulle lyckas döma en match till.
men här jag, jag lever fortfarande, och tro det eller ej, det gick till och med ´bra, riktigt bra :D 
jag gick dit med inställningen att jag bara skulle klara mig igenom dagen, och kom hem med tanken att jag faktiskt
lyckades bättre än så. det är aldrig fel att överträffa sina egna förhoppningar.
det blir inte alltdi som man tror. men bland blir det faktiskt som man vill att det ska vara. :)

... det här är fan mig sista gången som jag somnar mitt på dagen.
jag känner mig som en levande död.
jag är skittrött, snackar helt osamanhängande för tillfället och orkar inte göra någonting.
det är bara det att jag är så himla trött hela tiden. jag orkar helt enkelt inte hålla mig vaken när jag kommer hem från skolan. det gör mig galen. för ända fram till klockan runt sex är jag så trött att jag skulle göra vad som helst för att få sova en stund,
men sedan ju mer klockan blir, så blir jag bara piggare och piggare, och när jag ska somna på kvällen kan jag aldrig någonsin somna. det gör mig ännu mer galen. för erkänn att det är konstigt?
jag behöver energi nu, jag orkar inte gå runt och kämpa mer för att klara mig igenom dagen.
kom och pigga upp mig lite. någon, vem som helst, eller du.
då kanske det blir bättre.

det finns nog inte riktigt några ord. det finns inga ord som är tillräckligt bra.
det finns inget bättre, jag lovar.
jag pratar om basketen. visst är det alltid kul men idag slår allt.
vi tränade med killarna, vilket i sig är hur kul som helst. och hör här. ni kommer inte att tro era ögon.
vi spelade match. nonostop i nästan två timmar. de två saker som jag gillar bäst på en och samma gång. ;)
kan det bli bättre? Jag tror inte det.
Det som är så roligt är att alla blir så mycket bättre när vi spelar tillsammans, alla bli mer taggade.
och vi spelar som aldrig förr. springer fram och tillbaka, gör mål efter mål. det finns inget annat.
resten av världen är bortglömd. det är bara jag, bollen och laget. allt som behövs.
låt det aldrig ta slut liksom.
det finns inget som är roligare än det här. det finns inget som får en att må så bra.
jag skulle stanna på planen för alltid om jag kunde. frysa stunden och aldrig låta den ta slut.

som sagt, det är alltid kul, men det finns inget bättre än det här.
jag vill ha mer.
och snälla stoppa tiden och låt mig stanna här för alltid.

... jag var ute och sprang förrut, och även om det tog emot och jag inte hade någon lust över huvudtaget så gick det riktig bra. när jag väl var där ute i mörkret och regnet och sprang kändes det inte så jobbigt längre.
det svåra är nog inte  själva springande utan helt enkelt att ta sig ut.

men trött blir man, illamående för en stund och undrar vad man egentligen håller på med. fast jag gillar den känslan också. och när man sedan verkligen stannar, det måste vara alla de där endorfinerna som dansar runt i hjärnan, lyckorus säger jag bara. då är jag någon annan.
det är väl därför jag gör det. egentligen.  hur mycket man än hatar det på ett sätt, så finns det inget bättre heller.
det renar hjärnan och själen, man känner sig verkligen fri. Glad. Bäst.

även om jag längtar till sommaren när man kan spinga i shorts, när solen går ner och svalka sig i havet ett efteråt så finns det en tjusning med mörkret också,
det är inte dumt att springa i regn heller, och jag är inte ens ironisk,
jag älskar faktiskt att springa när det regnar. då känner man att man lever.



sommar!

dröm och glöm